spelarfrun

Idag har vi då varit lediga ihop.....ja efter lunch i alla fall. Första dagen sedan julafton....och gången innan det var väl ytterligare någon vecka tidigare. Som sagt, vi har inte mycket tid ihop här hemma! Nu får vi nyårsafton ihop, det ska bli mysigt, sedan jobbar han nyårsdagen igen. De är träningslediga till den 7e januari, det är nog ett välbehövligt break för en öm kropp och trött själ.
Amelie sov middag brevid Mathias i soffan, hon sover alltid som en stock då och hon vaknade också som en solstråle.

Idag har jag även drabbats ordentligt för första gången av min dotters "Dr Jekyll och Mr Hyde" humör. Förstår inte, vart har min lugna dotter tagit vägen?!!!! Naiva förstagångsföräldrar som man är så har vi alltid tänkt " så där kommer Amelie aaaaaldrig göra" när man sett barn trotsa på stan och slängt sig ner på golvet och illvrålat. Jo tjena. Trodde dock det skulle komma senare, hon är ju bara strax över 2 år. Nåväl, back to the story, Vi var på Onoff idag och Amelie ville sitta i barnhörnan och leka med klossar vilket hon självklart fick, jag satt med henne och Mathias kollade in det han ville kolla in. Efter en bra stund var det då dax att gå....men nej det ville inte Amelie. Försökte med det mesta, gav henne mer tid, förklarade lugnt och sakta att hon hade precis likadana klossar hemma som vi kunde leka med när vi kom hem, jag bekräftade henne genom att prata med henne om att jag förstod att hon ville leka mer men att nu var det dags att åka hem. Som ett brev på posten kom det då, utbrottet. Hon grät, skrek näääääääääe och kastade sig på golvet. Jag plockade upp henne och hon vägrade stå på benen, lyfte då upp henne och illvrålandet fortsatte. Genom hela butiken. Försökte lugna ner henne men vad man än sa så hörde hon inte. Kom fram till Mathias och då tar min kära dotter ett ordentligt tag om mitt hår och drar till. Då blev jag lite arg kan man säga. Sa åt henne på skarpen vilket självklart inte fick någon som helst respons annat än mer illvrål.
Tog bilnycklarna och gick ut mot bilen med henne i famnen. På vägen ut kommer en i personalen med en liten leksak till Amelie och med en förstående blick sa hon "det är inte alltid så roligt att gå och handla med mamma och pappa". Nej verkligen inte kände nog både jag och Amelie. Amelie fortsatte gråta och skrika hela vägen ut till bilen, i bilen och halva vägen hem. Pust!
Shit alltså. Jag blev mest faktiskt ledsen. Förstår självklart att man inte ska ta det personligt men jag gjorde det. Det kändes som man fick en ordentlig försmak av puberteten och så kände jag mig som världens sämsta mamma som inte kunde "hantera" hennes känslor bättre. Suck. Skum känsla, kan inte riktigt förklara det.
Mathias var som vanligt lugnet själv och tröstade mig när jag senare i mataffären deppade ihop.
Amelies humör går från världens gladaste till världens mest missnöjda på nån sekund och jag känner mig inte redo för den utmaningen.... inte ännu. Hon ska vara min lilla glada bebis. Föräldraskap utsätter en verkligen för nya test hela tiden.
Framförallt testar och trotsar hon mot mig. Jag vet att man som mamma på nåt sätt för mycket mer av det positiva av sitt barn än pappan, som oftast inte är tillsammans med barnet likamycket. Men man får också mer av det negativa. Aldrig att amelie skulle försöka så mot Mathias. Väl hemma sen fortsatte hon med att kasta ner allt på golvet när vi skulle äta. Tallriken, besticken, halvätna gurkor.....Sen svängde det igen och hon var så glad så och satt här i soffan med mig och myste tills hon somnade brevid oss. (ja vi är ju lediga och ja Amelie får lite lösare rutiner då!). Suck. Som sagt, det är en utmaning. Samtidigt som det är den största glädjen i livet.

Nyårsafton stundar imorgon och jag har försökt få mig själv att se lite piggare och fräschare ut med lite brun-utan-sol här på kvällen och Mathias har formaterat om datorn, därav min sena uppdatering av bloggen idag.
Imorgon ska vi då på middag hos goda vänner tillsammans med ett annat par. Vi ska fixa förrätten och drickat, spenderade en bra stund med halva Halmstad på systemet idag. Varför är man aldrig ute i god tid och handlar i tid?! Så man slipper stå där i sista sekund?! Nåja, mitt liv i ett nötskal.