Fenomenet Ullared

Det är faktiskt helt otroligt vad man gör för att "fynda" litegranna.....Var vid Gekås vid lunchtid igår och kön ringlade sig lååååååångt ut från entrén och Mathias fick nästan hjärtstopp! Kallt som f-n var det med. Där stod vi och frös och köade för att komma in och spendera pengar!!! Vilket sjukt beteende alltså! Vi köade ooch frös i en timme innan vi var innanför dörrarna. coh Amelie hon frös, och vi försökte hitta på saker medan vi väntade så det blev många danser, klapper, sånger och bus. Hon höll sig rätt bra faktiskt, fast sista tio minuterna var hon ingen solstråle direkt, men så duktig ändå. Blev en hamburgare i kön oxå, ha ha ha. Vilken utflykt!

Väl inne så fastnade Amelie för några tomtar som stod och sjöng precis innanför entrén. Där spenderade vi en halvtimme, dels för att stilla vårt dåliga samvete att vi dragit med henne dit och dels för att undvika utbrott! Det senare kom sen ändå, då hon fullkomligt VÄGRADE att gå därifrån. Mutan blev en pop-up-bok lite längre in. Sen var det då ofantligt mycket folk och jag tror vi kom in vid halv ett tiden och gick ut därifrån halv fem. Helt otroligt.

Men nu är oxå julklappar till oss själva och Amelie köpta och vi lämnade Gekås sjukt trötta, fattiga men glada att vi lyckats hålla ihop och inte tappa det helt och ta ut det över varandra!

väck mig imorgon älskling - jo tjena!

Mathias och jag har ett litet problem, jag är nämligen sjukt lättväckt och vaknar av minsta lilla. Mathias skulle kunna sova varsomhelst, och vaknar inte om så hela huset skakar. Vilket har lätt till en ganska angenäm situation för honom på helgerna; jag går alltid upp på morgonen med Amelie!!!

Så idag ska vi iväg och handla och har massa ärenden. Så det sista han sa innan vi somnade i natt var, "Väck mig direkt i morgon bitti älskling". Jo tjena.
Nu har jag försökt få upp honom i en TIMME. Suck.

Då blir jag stressad när allt inte blir som vi planerat. Mathias är den mest stressfria personen jag nånsin mött.

VI hade en härlig pratstund häromdan när vi i vår äktenskapliga vardag befann oss i badrummet båda två, jag kissandes och han duschandes.Pratade om vardagen och hur olika vi hanterar olika situationer. Vet inte om det är manligt och kvinnligt kanske.

Men Mathias är självklart trött om kvällarna då han först jobbar och sen tränar, vaaaareviga dag. Men jag är också helt slut på ett annat sätt, inte bara för att jag lämnar och hämtar dagis, jobbar heldag, handlar mat, lagar mat, diskar, tvättar, nattar och dröser ner i soffan vid 21. Nej det som faktiskt gör mig mest trött är allt planerade och allt man håller i huvudet och allt jag stressar upp mig för. Det ska hålla redas på scheman och dagistider, har jag bokat Amelies tvåårskontroll på BVC? Förresten, ringde jag upp min vän? Banken, när fasen var det mötet då? Oj, Kalle fyller år, måste handla present. Och på lördag måste den och det hämtas upp. Måste även fylla i den där blanketten som kom med posten. Får inte glömma att vi tog sista vällingen igår. Soptömning imorgon, ut med kärlet! Amelie behöver mer extrakläder till dagis.
Man e nån sorts evighetsmaskin som aldrig lägger ner för en stund, man bara går och går och går!

Ja så där ser det ut. Jag e inte unik på nått sätt och jag gör absolut inte allt här hemma. Men som kvinna tror jag det är lätt att fastna i den karusellen, "hålla-koll-på-allt-karusellen" även kallad. Mathias har ju koll på vissa av dessa saker med, men det blir aldrig ett stressmoment för honom. Själv kan jag vakna mitt i natten och tänkta " f-n, nu glömde jag hänga tvättan" och inte kunna somna om. För då kommer ju tankarna på allt annat jag ska hinna med innan jobbet imorgon bitti.

Nåväl nu ska jag iväg och förundras över alla shoppinggalna på Gekås i Ullared, och säkert shoppa lite själv med. Tycker deras leksaksavdelning är GRYM, så det blir nog lite julklappar till lill-fia.

Ska försöka gå och väcka min karl nu igen.....


Bloggdrottning som bowlar och längtar

Fredag igen! Härligt!
Sov riktigt illa i natt igen, hostan tar kål på mig och Amelie drömmer så otroligt mycket. I natt vaknade hon vid halv två och var väldigt ledsen och det var bara pappa som dög. "Miiiiiin paaaaappa" ropade hon hela tiden och krokodiltårarna rann ner för hennes söta små kinder. Passade på att gå upp och kissa men då fick hon spelet över det och då var det bara jag som dög helt plötsligt. Lustigt. Antar att det pågår en hel del i hennes huvud just nu. 2 år och håller på och upptäcker alla sorters samband och omvärlden.

Ikväll blir det bowling och bira med jobbet! Kan bli trevligt. Ska bli skönt att få komma ut och leka lite, och lämna mammarollen hemma en stund :-) Amelie ska få följa med på Mathias träning, nått hon älskar, så hon kommer nog inte ens märka att jag e borta. På Mathias träning blir hon bortklemad av alla spelare och materialförvaltaren brukar inte vara sen att sticka till henne frukt och godis......För övrigt har hon grymma underarmsskott :-)

Ja ni, nån bloggdrottning lär jag nog aldrig bli men ser att det i alla fall är en hel del som följer min vardag redan, tack för det! Men kan inte blogga på arbetstid och kvällarna går så fort, men försöker att uppdatera bloggen varje dag!


Glad - ombytta roller på G?!

Igår gjorde jag nått som gjorde mig otroligt glad! Jag åkte och tittade på en basketmatch!
Basket var sån stor del av mitt liv förr i tiden, jag spelade själv tills jag var sjutton och jag coachade flickor-87 i fem år i Söder Basket, och det är nått jag verkligen saknat.
Så jag gick iaf och tittade på Halmstads damlag som spelade och efteråt hörde jag mig för ifall man fick komma ner och träna med dem vilket jag gärna fick! Så på måndag kanske jag ska ner och träna lite med dem, ofantligt roligt!

Jag kommer dö eftersom jag inte har nått flås och jag har ju sen inte ens rört en basketboll på fem år, men jag tror det skulle ge mig så otroligt mycket att ta upp nått som jag en gång i tiden inte kunde tänka mig leva utan!

Så snart är det kanske Mathias som får sitta på läktaren...thihi....

Back in business!

Idag har jag jobbat igen och som jag förstod så fanns det en del på mitt bord nu när man varit borta. Men det är ju så jag trivs så idag var en bra dag! Amelie har gått på dagis och det har gått finfint. Däremot var jag sen från jobbet, så sen att dagisfröken ringde och undra vart jag var, piiiinsamt. Men ibland blir det bara så...

Sen hem till den ständiga frågan, " Jaha, va ska vi äta idag då???????" SÅ tråkigt. Och vi är så dåliga på att planera. Lyckades iaf kasta ihop en chili con carne, riktigt gott blev det med. Rätt överraskad, ha ha! Snart ska vi iväg och hämta Mathias på jobbet som jobbar kväll...... Full fart, om jag har tur sen när jag kommer hem och har nattat Amelie, fixat tvätten och diskat så kaaaanske jag hinner med lite Greys Anatomy.....till Mathias stora förtret.

Tålamodet tryter

Nu är detta fjärde dan jag bara är inne och hemma småsjuk och med Amelie......Bara känner att jag måste UUUUT! Imorgon blir det jobb och dagis. Amelie är världens sötaste och jättego men jag måste träffa lite vuxna känner jag! och friskare är vi båda två, så nu kör vi igen!
Amelie är i en ofantligt go period där hon ska hjälpa till hela tiden. Vilket är jättebra tycker jag och vi försöker här hemma lugnt och pedagogiskt förklara så hon får känna sig delaktig och duktig. Men hon ska verkligen hjälpa till med ALLT! Sitter jag på toa kommer hon och ska hålla i mig i benen eftersom så gör vi när hon sitter på toa. Ska jag bara snabbt sätta på lite tevatten i vattenkokaren ska hon dra dit en stol och hjälpa till...."Hjälpa mig mamma" säger hon på sin söta halländska dialekt. Ja du kan få hjälpa mig sötnos....
mig och dig e lite svårt att skilja på för henne.....

Mathias jobbar 9-22 idag, härligt värre för honom. Dessutom vaknade han med världens nackspärr och kunde knappt röra sig imorse. Imorgon jobbar han 9-20. Men sen är han ledig tors-sön vilket ska vli skönt, kanske vi kan få lite gjort här hemma. Ja ledig och ledig, handbollen har han ju såklart oxå!

Tisdag och hemma fortfarande...

Ja vi fick stanna hemma idag med. Amelie har fortfarande lite feber. Imorgon måste jag f-n till jobbet, det är så stressande att vara hemma ibland. Man tänker på allt jobb på jobbet som bara blir liggandes....Men samtidigt, Amelie och jag själv går ju faktiskt först.

Ingen snö här ännu i Halmstad,men det verkar som resten av Sverige är insnöat. Hade ett rätt roligt samtal med Amelie igår angående snö. För det snöade lite lätt här igår och det var nog första gången hon verkligen reagerade på att det snöade. Förra vintern var hon ju inte lika talför.
- Titta mamma, det regnar!
- Nej älskling, det där är inte regn, det är snö. Titta Amelie, det är vitt.
-Mmm sa hon men jag såg på henne att det där var nåt hon inte riktigt förstod.

Efter en stund sa hon igen,
- Titta mamma, det regnar!
Förklarade återigen att det var snö.
- Nääääää mamma, sa hon med en blick som förklarade inget annat än att jag var knasig, det är regn!
Regn regn regn regn! trallade hon vidare.

Det var så roligt att höra henne! Tror jag får förklara för henne igen när det kommer mer snö!


Motsvarigheten till MILF?

E hemma och e sjuk idag med, lillfia får stanna hemma hon med...

Igår kände jag att jag var trött på att vara hemma och vi åkte och shoppade litegranna. Såg att M blev inspanad av två tonårstjejer som gick förbi oss. I love it! Älskar sånt.
- De där tjejerna spanade just in dig älskling!
-Äh lägg av sa M som aldrig tror att nån spanar på honom.
- Jo älskling, kul du är en .....ja va fasen säger man, FILF eller DILF eller vad?!!!

FInns det nån motsvarighet till MILF?! Eller är det så ledsamt att vi kvinnor alltid blir förknippade med att vara mammor efter det att man fött barn medan män inte blir det????!

Värdefulla 15 minuter

Mäklaren var här häromdan, och värderade huset. Det tog inte mer än femton minuter, men det var bra och värdefulla femton minuter! Allt slit vi lagt ner sista tre månaderna paid off, fick husvärdet höjt rejält och både jag och Mathias blev lika glada som små barn på julafton....
Fick brev från mäklaren i fredags, så härliga ord:
"Snygg renoverat! Ni är verkligen på rätt väg, fortsätt så!"

Vi är ju inte riktigt klara, men detta gav en verkligen massa energi att fortsätta! Det går ju i perioder det där, orken att renovera....Minns att jag tänkte och undrade innan vi själva skaffade hus att va fan e det som tar sån tid? Det är väl bara och köra på så går det jättefort. Men nu vet jag att det inte är sant. Framförallt inte när man har barn och ska jobba oxå. Renovering tar TID!

För att inte prata om vår tomt som ser ut som gatans soptipp. Vi hann inte med att klippa gräset innan allt regn kom, vi har inte klippt till häcken, det ligger miljarder löv över hela gräsmattan, det står gamla fönster mitt i trädgården. På vår uppfart står en massa skräp som ska till tippen.....Ständigt stressmoment! Men trädgården får vi ta tag i nästa år och soporna ska til tippen inom kort.....

Vaknade för övrigt av Amelie som skrek SJUNGA MAAAAAMMA! Så fick jag en serenad av barnsånger och jag förundrades än en gång över småbarns morgonenergi....Själv hade jag gärna valt att ligga kvar en stund till, men det var upp till Bolibompa och välling som gällde. Mathias ligger dock kvar, det är hans sovmorgon idag! 

Härlig helg med feber och snor

Amelie och jag ligger nerbäddade i soffan idag, med feber och förkylda båda två. Tack snälla SVT för nya Barnkanalen!

Tänkte bjuda på ett lite guldkorn i vardagsromantik;

Han står och skruvar i nya handtag i garderoberna. Hon sitter på golvet och läser bok med dottern.
- Vad är det där för färg då? frågar hon dottern.
- Gjöön!
-Nej den är blå älskling. Vad har äpplet för färg då?!
- bjå!
-Nej den är grön pruttis! Vad har trädet för färg då?
- Gjöön!
- JA! Va duktig du e älskling!
- Mmm, säger dottern med en stolt min.

Han, som stått och skruvat vänder sig om,
- Jag älskar dig så mycket älskling. Du är världens bästa mamma.

Så var vi gifta!

Jag har ju döpt bloggen till "Spelarfrun" vilket jag redan fått lite olika kommentarer om. Vad menar hon egentligen? Och, vad är en spelarfru, menar hon allvar?!
Nej jag och Mathias e ju faktiskt inte gifta. Vi lever i synd!!! Om än efter alla år ihop så beter vi oss nog som ett gift gammalt par ändå...

Så vad menar jag egentligen med spelarfru?! Jo det ordet har följt med som en rolig grej, egentligen borde man ju kalla sig spelar-änka med tanke på hur lite tid ens partner spenderar hemma, men det låter ju ofantligt deprimerande så det får bli Spelarfru!
Mina kära vänner med män som också idrottar på elitnivå, ni vet vad jag menar med benämningen, eller hur? Det är att driva lite med sig själv och för en sekund få det att låta kanske en aningen glamouröst än vad det egentligen är.  Glömma för en sekund att det krasst betyder att man är den´som sköter markservicen hemma, den som planerar och fixar, den som får vabba när barnet är sjukt, etc etc. Jag menar det är väl så till exempel de stora fotbollsspelarnas fruar ute i världen har det. Eller?!

Skämt åsido, nej här regnar det direkt inte in inbjudningar till premiärer och fester och Halmstads coola tidningar som Image och Entré ber en inte ställa upp på modereportage eller i läsarpaneler. Vi får inte köra runt i den senaste bilmodellen som den lokale bilhandlaren tillhandahåller för sponsring. Inte heller är jag en glammo-mamma som uppiffad till tårna springer runt på stan och shoppar hela dagarna för den feta lönen min man tjänar.....

Den tiden då Mathias klubb var högt ansedd "på stan" bland de som vet, kan och styr är länge förbi. Nu är de vanliga hederliga arbetare som verkligen kämpar dagligen. Inga räkmackor här inte.
Dock har de släppt en kalender ett par år, där killarna visar lite hud och det har ju varit uppskattat. I år verkar det dock inte bli något av det, kanske inte tillräckligt uppskattat av lokalbefolkningen?!
Så Entré och Image, ta och ring upp grabbarna nu och be dem visa julmodet med bar bringa och ge dem lite extra cred, de förtjänar det!!!

En annan sak som också ligger på mitt bord som spelarfru är att i vått och torrt gå på matcher och visa mitt stöd, att i med och motgång stötta min man, att peppa och hjälpa till när kroppen värker och tröttheten tryter. Att få vara med i framgång och vardag Det är nog några av mina favoritsysslor, så det är ju trots allt inte så pjåkigt att ha en idrottsman till partner. Baby, I love you!

Middag för två, som vanligt...

Så sitter vi här och äter middag i vanlig ordning. Jag och Amelie. Utan Mathias. De gånger vi kan äta middag ihop per månad är lätträknade och ofantligt uppskattade varje gång. Även om vi så bara äter Spagetti och köttbullar.
Men imorgon e det fredag och Mathias jobbar bara dag, så då väntar vi med middagen och äter när han kommer hem vid åttatiden, bara för att få lite familjetid!

Idag åkte jag hem på lunchen och åt med Mathias, vi försöker göra så nån gång i veckan, antingen hemma eller ute på stan, för att hinna prata ihop oss lite och få lite tid. Idag diskuterade vi julen....Vi har alltid försökt fira vartannat år med hans familj och vartannat med min. Men sen vi flyttade till Halmstad har det blivit lite knepigare...De spelar ju alltid match på annandag jul, vilket betyder träning på juldan och dagen före julafton, men julafton brukar de få ledigt som tur e. Så i år, som förra året, blir vi kvar i Halmstad, och firar jul vi tre, jag Mathias och Amelie. Rätt skönt på ett sätt att slippa julstressen men ändå ledsamt att inte vara med familjen....
Tog upp idag att vi kaaaaanske kan åka hem i jul ändå, en snabbis bara över julafton...Men då kom vi på att Mathias utöver handbollen faktiskt jobbar juldagarna.
"Jag vill inte att du ska känna att det är mitt fel att vi inte kan åka hem", sa Mathias.
Men det gör jag faktiskt inte, vår vardag kretsar kring handbollen, har alltid gjort och kommer alltid göra så länge han spelar. Men visst kan man ibland önska att det vore lite annorlunda, som med så många andra saker i sitt liv,

Nu ser vår vardag ut så här och hur tungt det än kan kännas ibland så är det ju vårt liv. Och jag älskar vår familj och tillvaro!



Finns det nån rättvisa?!

Vaknade med lätt huvudvärk och en känsla av "nej-inte-redan"....Skönt att det är torsdag i alla fall.  Blev dock snabbt rätt glad då en sömndrucken Amelie kastade sig över mig och överröste mig med pussar! Heeeeeej mamma sa hon med sin ofantligt söta röst och det var bara att ge sig i kast med en ny dag.
Allt flöt på rätt bra tills Amelie fick för sig att hon inte ville gå till dagis. Hellre vara hemma och läsa Bajsboken. Till slut gick det okej för henne att ge sig iväg, men med kravet på en bamsebok i bilen. Sprang in på jobbet 2 minuter över 8.....puh!

Killarna förlorade igår och man önskar man kunde göra nåt åt saken. Önskar dem framgång!
Känns inte rättvist, om det nu finns nån rättvisa inom idrott? Du måste prestera. Och ibland presterar du men gör nbåt litet misstag längs vägen som blir avgörande för din förlust.
Folk älskar dig när det går bra, men inte lika många står vid din sida om det inte går bra. Och dessutom finns det så förbannat många förståsigpåare med så ofantligt bra åsikter och råd och tips om hur det borde göras.  Jag är nog en av dem :-) Fast jag tycker jag är berättigad eftersom man ingår i handbollsfamiljen.
Igår slet killarna och det var en fight! Var du inte där så kan jag ärlig säga att du missade en riktigt bra match.

Amelie tröstade pappa när vi kom hem med en puss och en kram och så kröp hon upp i hans famn och viskade "pappa e duktig" och jag tyckte mig se ett litet leende i Mathias mungipa....

Välkommen till min nya blogg!

Här kommer tankar om allt och ingenting men mest om vardagen som ibland är grå och ibland får mig att sväva på moln.

Hemma fightas vi med renovering, en härlig 2 åring, heltidsjobb för mig och två arbeten för Mathias. Inte mycket tid över för familjeliv eller egentid men på nåt sätt går det!

RSS 2.0