Finns det nån rättvisa?!

Vaknade med lätt huvudvärk och en känsla av "nej-inte-redan"....Skönt att det är torsdag i alla fall.  Blev dock snabbt rätt glad då en sömndrucken Amelie kastade sig över mig och överröste mig med pussar! Heeeeeej mamma sa hon med sin ofantligt söta röst och det var bara att ge sig i kast med en ny dag.
Allt flöt på rätt bra tills Amelie fick för sig att hon inte ville gå till dagis. Hellre vara hemma och läsa Bajsboken. Till slut gick det okej för henne att ge sig iväg, men med kravet på en bamsebok i bilen. Sprang in på jobbet 2 minuter över 8.....puh!

Killarna förlorade igår och man önskar man kunde göra nåt åt saken. Önskar dem framgång!
Känns inte rättvist, om det nu finns nån rättvisa inom idrott? Du måste prestera. Och ibland presterar du men gör nbåt litet misstag längs vägen som blir avgörande för din förlust.
Folk älskar dig när det går bra, men inte lika många står vid din sida om det inte går bra. Och dessutom finns det så förbannat många förståsigpåare med så ofantligt bra åsikter och råd och tips om hur det borde göras.  Jag är nog en av dem :-) Fast jag tycker jag är berättigad eftersom man ingår i handbollsfamiljen.
Igår slet killarna och det var en fight! Var du inte där så kan jag ärlig säga att du missade en riktigt bra match.

Amelie tröstade pappa när vi kom hem med en puss och en kram och så kröp hon upp i hans famn och viskade "pappa e duktig" och jag tyckte mig se ett litet leende i Mathias mungipa....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0