Handboll är ju värsta töntsporten!
Det gick åt skogen igår, enough said. ;-)
Jag minns när jag gång på gång tjaaaaaatade hål i örat på min syster att få följa med på handbollsmatcher när jag var liten. Hon hade en kompis som spelade minns jag. Och gång på gång sa hon till mig att jag bara skulle tröttna efter 10 minuter och vilja gå hem. Men nej då, jag stod på mig, jag skulle följa med, och jag skulle snällt sitta och titta och inte tjata om att få gå hem.
Väl där blev det ju precis som syrran sa, jag ville hem. Om sanningen ska fram ville jag ju mest med av två anledningar:
1. Hänga med mitt ofantligt coola storasyster (11 år äldre än mig)
2. Få glass, godis eller läsk som man alltid fick när man gick iväg på nått sorts evenemang.
Vart vill jag komma med denna lilla anekdot då?! Jo, ända sen de episoderna från när jag var liten och hängde med syrran har handboll för mig varit SÅ tråkigt. Så när jag träffade Mathias hängde den uppfattningen på nått konstigt sätt fortfarande med. Själv var jag ju en baskettjej, hade spelat själv som ung och coachat ungdomslag, handboll för mig var ofantligt mesigt och töntigt.
Nu såg jag ju Mathias spela ett par matcher innan vi officiellt blev ett par och han var ju faktiskt rätt läcker där på plan måste jag ju erkänna. Hrm! Och ju mer jag lärde mig ju mer fick jag ju faktiskt en hel annan uppfattning om sporten. Den är ju allt annat än mesig!
Allt annat än mesig kan man ju även säga om det fysiska arbetet som ligger bakom varje spelares insats på plan. Shit va de tar stryk och ger stryk!
Jag har ju inte varit med hela Mathias liv på handbollsplanen men det finns ett oräkneligt antal skador att prata om, ett antal ärr överallt och ett antal operationer. Handboll sliter på kroppen!
Kroppsligt resultat igår blev ett kraftigt stukat finger som idag var dubbelt så stort och som inte gick att böja. Men det är bara att bita ihop, nästa match är redan imorgon......
Förresten, för att återgå till min storasyster, som fortfarande än idag är ofantligt cool i mina ögon, så finns det ingen som är sån bra "hejjare" på läktaren....Otaliga är de gånger hon suttit och tittat på mina basketmatcher och hejat, och otaliga är de gånger hon gjort det för sin dotter. Ska man dessutom räkna med de elitseriematcher hon hejat fram, ett gäng av Mathias matcher och ett gäng av Bajens matcher, så inser man vilken grym supporter hon är! You go syss!
Jag minns när jag gång på gång tjaaaaaatade hål i örat på min syster att få följa med på handbollsmatcher när jag var liten. Hon hade en kompis som spelade minns jag. Och gång på gång sa hon till mig att jag bara skulle tröttna efter 10 minuter och vilja gå hem. Men nej då, jag stod på mig, jag skulle följa med, och jag skulle snällt sitta och titta och inte tjata om att få gå hem.
Väl där blev det ju precis som syrran sa, jag ville hem. Om sanningen ska fram ville jag ju mest med av två anledningar:
1. Hänga med mitt ofantligt coola storasyster (11 år äldre än mig)
2. Få glass, godis eller läsk som man alltid fick när man gick iväg på nått sorts evenemang.
Vart vill jag komma med denna lilla anekdot då?! Jo, ända sen de episoderna från när jag var liten och hängde med syrran har handboll för mig varit SÅ tråkigt. Så när jag träffade Mathias hängde den uppfattningen på nått konstigt sätt fortfarande med. Själv var jag ju en baskettjej, hade spelat själv som ung och coachat ungdomslag, handboll för mig var ofantligt mesigt och töntigt.
Nu såg jag ju Mathias spela ett par matcher innan vi officiellt blev ett par och han var ju faktiskt rätt läcker där på plan måste jag ju erkänna. Hrm! Och ju mer jag lärde mig ju mer fick jag ju faktiskt en hel annan uppfattning om sporten. Den är ju allt annat än mesig!
Allt annat än mesig kan man ju även säga om det fysiska arbetet som ligger bakom varje spelares insats på plan. Shit va de tar stryk och ger stryk!
Jag har ju inte varit med hela Mathias liv på handbollsplanen men det finns ett oräkneligt antal skador att prata om, ett antal ärr överallt och ett antal operationer. Handboll sliter på kroppen!
Kroppsligt resultat igår blev ett kraftigt stukat finger som idag var dubbelt så stort och som inte gick att böja. Men det är bara att bita ihop, nästa match är redan imorgon......
Förresten, för att återgå till min storasyster, som fortfarande än idag är ofantligt cool i mina ögon, så finns det ingen som är sån bra "hejjare" på läktaren....Otaliga är de gånger hon suttit och tittat på mina basketmatcher och hejat, och otaliga är de gånger hon gjort det för sin dotter. Ska man dessutom räkna med de elitseriematcher hon hejat fram, ett gäng av Mathias matcher och ett gäng av Bajens matcher, så inser man vilken grym supporter hon är! You go syss!
Kommentarer
Trackback
