spelarfrun

Inte alltid lätt att vara spelarfru. Inte alltid lätt att veta vad som är rätt att säga och göra. De vann igår, yippie! Och Mathias var riktigt duktig, om än att hela matchen var en rätt tråkig match och att de i början kastade bort i sett varje anfall och släppte in skitmål. Efter matchen råkade jag kläcka ur mig att jag tyckte Mathias borde fått pris som matchens spelare, Mathias tyckte jag var pinsam. Men jag sa det inte för att förringa någon annan spelares insats, utan för att jag tyckte han var DUKTIG! Mathias tycker inte att jag är så objektiv, ha ha.
Väl hemma råkade jag prata handboll vid fel tillfälle och det passade ju sig inte heller. Så igår blev jag bara så TRÖTT. Det var en sån kväll. En "jag-är-trött-orkar-inte-prata-och-huvudet-värker-och-jag-tänker-ligga-här-och-bara-va"- kväll.
Trött efter en helg ensam med Amelie och markservice. Trött efter att planera hela vardagen runt handbollen.
Som tur e har jag världens goaste sambo som lagade mat, fixa huvudvärkstablett och sa söta saker, så jag kunde ligga kvar i soffan efter Amelie äntligen somnat. Puss på dig.

Få se om jag tar mig till träningen ikväll då. Såg i kalendern att detta är den enda gången det fungerar fram till jul. För sen har Mathias match onsdag, måndag, onsdag och så lite jobb på det. Men jag är SÅ nervös! Vet inte om jag vågar. Det var så länge sen. Har inget flås. Till och med ångest att visa benen i ett par shorts. Sån e jag, ständigt orolig.
Vi får väl se, dagen e lång, hinner nog bestämma mig.