spelarfrun

Amelie fortsätter vara sjuk, runt 40 graders feber och förkyld. Vi tycker synd om henne och våra hjärtan smälter när hon klent får fram " det är lite jobbigt just nu".... Vi fortsätter dela på vabben som ett härligt jämlikt förhållande.Låter mer prententiöst än det är, det handlar mer om ekonomi, vi är hemma så att vi missar så lite vardera på jobbet.
Annars njuter vi segerns sötma i efterhand och går mest runt och myser och smider framtidsplaner. Det känns verkligen som en ny era börjar nu i våra liv och det ska bli otroligt skönt att ha gemensam semester i år och senare få fira en hel jul ihop.

Sen känner jag Mathias så pass väl att detta med att handbollen ska vara helt över INTE är ett bearbetet avslutat kapitel för honom. Det kommer nog komma rastlösa dagar och när serien drar igång i höst igen vet jag en som kommer sitta nervös på läktaren. Om han ens klarar det. 14 säsonger i elitserien, över 1000 mål, landskamper, spelat i Danmark, levt och andats handboll i hela sitt vuxna liv, det sätter nog sina spår.

Men vare sig han spelar eller inte, eller är engagerad på nått annat sätt inom klubben så kommer vi alltid stötta Drott.