Gott nytt år!
Är trött idag, kom hem sent i natt. Eller imorse, eller vad man nu ska säga. Ska berätta varför sen.
Så är det 2009! Gott nytt år och god fortsättning och alla dessa artiga fraser på er alla! Gårdagskvällen spenderades hos Camilla och Martin med ett annat par goda vänner, Malin och Johan. Mycket trevligt sällskap och fruktansvärt behändigt då vi alla har barn i samma ålder. Vi åt gott, drack gott och pratade om stort och smått och skrattade en hel del.
Barnbord!
Ungarna pendlade mellan att sitta stilla som små ljus (läs:när de åt godis) och springa runt som galningar (läs;mestadels av tiden)! När klockan närmade sig tolv började vi spela spel, vi hade köpt ett spel som heter "Med andra ord" som vi invigde där, det var sjukt roligt. Demokratiskt och schysst så vann alla lag varsin gång. Tog en paus vid tolvslaget och tog oss ut för att kika på raketer och skåla! Till och med lilla nattsuddaren Amelie var med ut för inte en chans att hon skulle somna borta hos någon annan. Så har hon alltid varit sen den dagen hon föddes och kommer säkert alltid att vara!
Camilla och jag 
Camilla, jag och Malin på tolvslaget!
Vi spelade spel till efter 3 på natten då vi efter det första spelet beslöt oss för att inviga ett annat spel Camill och Martin hade, "Rappakalja". Det var också sjukt roligt, men kanske man ska spela det när man är lite mer vaken och har druckit aningens mindre antal glas vin...... :-)
Hemresan blev hemresan från HELL rent ut sagt, taxi med bilstol var i stort sett omöjligt att få tag i, taxibolaget kunde inte ge oss nån tid utan bara "det kommer ta tid men den kommer", så vi beslöt oss för att ta sista nattbussen in till stan och så skulle taxin komma dit. På så sätt skulle vi spara tid menade taxiväxeln.
Sagt och gjort, lånade overall och vagn av Camilla och strosade iväg till bussen. Amelie vaknade självklart IGEN och var vaken till och från hela vägen hem. Var på busshållplatsen fem minuter innan den skulle gå, men kom det nån j--la buss? Nej då, självklart inte. Kom det miljoner lediga taxibilar körandes förbi oss? Svar ja. Men ingen som fick köra barn i bilen, då bolaget endast hade två barnstolar och de var redan upptagna. Nåväl, vi står där och funderar på va fasen vi ska göra???! Ska vi fortsätta vänta, börja gå, gå tillbaka till Camilla & co och sova där?! Men så har man ju hela tiden tanken i huvudet "NU kommer säkert bussen, tänk om vi börjar gå då missar vi den precis". Så vi stod kvar, ringde taxibolaget och bad att få taxin till busshållplatsen och inte till stan eftersom vi inte hunnit dit. Suck.
Det började bli kallt. 45 MINUTER efter utsatt tid kommer det en buss, en bussj--el som, trots att den är tom sånär på två personer, kör FÖRBI oss. Vet inte, han kanske missade två personer som stod och vinkade febrilt på den totalt jätteupplysta busshållplatsen. Stannar gör han till slut, och backar 30 meter tillbaks till hållplatsen. Sen har bolaget mage att ta NATT-TAXA på bussen så det kostar oss 100 kr att åka in till stan. Nånstans här börjar vi skratta en hel del, endast för att inte få psykbryt på allting!
Inne i stan bönar jag och ber Mathias om att vi bara kan ta och gå hem så vi kommer hem nångång. Det tar ju max en kvart och så håller man värmen uppe litegranna (vid detta laget känner jag inte mina tår, min överläpp eller näsa, helt bortdomnade) (parentes nr2: Varför är det ALLTID så sjukt kallt på nyårsnatten?????!). Men nej, snäll som Mathias e så ringer han taxibolaget och säger att vi numera inte står kvar vid bussen utan är inne i stan som först sas och växeln svarar att vår taxi är på plats inom 5-10 minuter. Återigen står vi dumsnällt kvar i kylan och väntar. Efter TJUGO minuter, då jag bönat och bett Mathias återigen om att få GÅ hem ringer taxibolaget igen. Då har de trots våra samtal åkt ut till busshållplatsen i Söndrum. Men herregud, jag vill bara få komma heeeeeeeeeeeem, ska det vara så sjukt svårt???!
Taxin kommer, en stor buss/minivan-liknande sak. Längst bak har han satt en bilstol. En bilstol som inte sitter fast ens en gång, en taxi med discoljus i taket och musik pumpandes ut ur högtalarna. Vid det här laget bryter Mathias ihop fullständigt och skrattar så tårarna rinner. Sen har de mage att ta 50 kr extra betalt för bilstolen. SÅ för att summera denna historia så tog det oss, från det vi först ringde taxi från våra vänners hus, 2 TIMMAR att ta oss hem, ha ha ha. Tur att det bara är nyår en gång om året.
Familjen på tolvslaget!!!
Så är det 2009! Gott nytt år och god fortsättning och alla dessa artiga fraser på er alla! Gårdagskvällen spenderades hos Camilla och Martin med ett annat par goda vänner, Malin och Johan. Mycket trevligt sällskap och fruktansvärt behändigt då vi alla har barn i samma ålder. Vi åt gott, drack gott och pratade om stort och smått och skrattade en hel del.
Barnbord!Ungarna pendlade mellan att sitta stilla som små ljus (läs:när de åt godis) och springa runt som galningar (läs;mestadels av tiden)! När klockan närmade sig tolv började vi spela spel, vi hade köpt ett spel som heter "Med andra ord" som vi invigde där, det var sjukt roligt. Demokratiskt och schysst så vann alla lag varsin gång. Tog en paus vid tolvslaget och tog oss ut för att kika på raketer och skåla! Till och med lilla nattsuddaren Amelie var med ut för inte en chans att hon skulle somna borta hos någon annan. Så har hon alltid varit sen den dagen hon föddes och kommer säkert alltid att vara!
Camilla och jag Camilla, jag och Malin på tolvslaget!Vi spelade spel till efter 3 på natten då vi efter det första spelet beslöt oss för att inviga ett annat spel Camill och Martin hade, "Rappakalja". Det var också sjukt roligt, men kanske man ska spela det när man är lite mer vaken och har druckit aningens mindre antal glas vin...... :-)
Hemresan blev hemresan från HELL rent ut sagt, taxi med bilstol var i stort sett omöjligt att få tag i, taxibolaget kunde inte ge oss nån tid utan bara "det kommer ta tid men den kommer", så vi beslöt oss för att ta sista nattbussen in till stan och så skulle taxin komma dit. På så sätt skulle vi spara tid menade taxiväxeln.
Sagt och gjort, lånade overall och vagn av Camilla och strosade iväg till bussen. Amelie vaknade självklart IGEN och var vaken till och från hela vägen hem. Var på busshållplatsen fem minuter innan den skulle gå, men kom det nån j--la buss? Nej då, självklart inte. Kom det miljoner lediga taxibilar körandes förbi oss? Svar ja. Men ingen som fick köra barn i bilen, då bolaget endast hade två barnstolar och de var redan upptagna. Nåväl, vi står där och funderar på va fasen vi ska göra???! Ska vi fortsätta vänta, börja gå, gå tillbaka till Camilla & co och sova där?! Men så har man ju hela tiden tanken i huvudet "NU kommer säkert bussen, tänk om vi börjar gå då missar vi den precis". Så vi stod kvar, ringde taxibolaget och bad att få taxin till busshållplatsen och inte till stan eftersom vi inte hunnit dit. Suck.
Det började bli kallt. 45 MINUTER efter utsatt tid kommer det en buss, en bussj--el som, trots att den är tom sånär på två personer, kör FÖRBI oss. Vet inte, han kanske missade två personer som stod och vinkade febrilt på den totalt jätteupplysta busshållplatsen. Stannar gör han till slut, och backar 30 meter tillbaks till hållplatsen. Sen har bolaget mage att ta NATT-TAXA på bussen så det kostar oss 100 kr att åka in till stan. Nånstans här börjar vi skratta en hel del, endast för att inte få psykbryt på allting!
Inne i stan bönar jag och ber Mathias om att vi bara kan ta och gå hem så vi kommer hem nångång. Det tar ju max en kvart och så håller man värmen uppe litegranna (vid detta laget känner jag inte mina tår, min överläpp eller näsa, helt bortdomnade) (parentes nr2: Varför är det ALLTID så sjukt kallt på nyårsnatten?????!). Men nej, snäll som Mathias e så ringer han taxibolaget och säger att vi numera inte står kvar vid bussen utan är inne i stan som först sas och växeln svarar att vår taxi är på plats inom 5-10 minuter. Återigen står vi dumsnällt kvar i kylan och väntar. Efter TJUGO minuter, då jag bönat och bett Mathias återigen om att få GÅ hem ringer taxibolaget igen. Då har de trots våra samtal åkt ut till busshållplatsen i Söndrum. Men herregud, jag vill bara få komma heeeeeeeeeeeem, ska det vara så sjukt svårt???!
Taxin kommer, en stor buss/minivan-liknande sak. Längst bak har han satt en bilstol. En bilstol som inte sitter fast ens en gång, en taxi med discoljus i taket och musik pumpandes ut ur högtalarna. Vid det här laget bryter Mathias ihop fullständigt och skrattar så tårarna rinner. Sen har de mage att ta 50 kr extra betalt för bilstolen. SÅ för att summera denna historia så tog det oss, från det vi först ringde taxi från våra vänners hus, 2 TIMMAR att ta oss hem, ha ha ha. Tur att det bara är nyår en gång om året.
Familjen på tolvslaget!!!
Kommentarer
Trackback
