Handbollsmål

Gårdagen var en väldigt lugn dag. Jag och Amelie var på Amnestys loppmarknad annars var vi bara hemma och såsade. Det var en eftertankens dag och även om vi inte pratade mycket om hans öde och skitsjukdomen som tog hans liv, så diskuterade vi mycket handboll. Det känns som om nått är i görningen, vi får se vad som händer. Vet att Mathias tänker mycket på sin egna framtid inom handbollen, han blir ju 32 år nu i vår och det kanske börjar bli dags att runda av. Men vi får se.... 

Idag ska vi bruncha på stan med handbollsgänget  sen till simhallen med Amelie och bada lite!

Jag känner mig trött och småhängig och hoppas verkligen inte att jag blir sjuk nu, det går verkligen inte för sig. Börjar ju nya jobbet imorgon!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0