spelarfrun

CSI på Tv:n och en snarkandes Amelie jämte mig i soffan.... börjar klia i ögonen och ska snart bädda ner mig i sängen. Mathias arbetar natt så jag och Amelie får premiärsova i nyrenoverade sovrummet själva. Det kommer bli riktigt fint där sen när allt är klart, du vet, allt piff och sånt.

Imorgon ska jag jobba och Mathias är hemma, Amelie har fortfarande lite feber och man märker rent generellt på henne att hon inte är helt frisk ännu. Idag ringde läkaren i alla fall. Svaret på proverna visade ju vad första proverna visade, att hon har bakterier i urinen som växer som inte ska vara där. Men man gör inte så mycket mer än denna 10 dagars pencillinkurs i första stadiet. Sen om en månad ungefär blir man kallad till röntgen eller ultraljud. Sen följer man upp det ytterligare fem månader senare med en undersökning där hon får nån form av vätska insprutat och sen kollar man om det är några förträningningar i njurarna. Lät himla läskigt allting tycker jag, men enligt läkaren så är inte chansen stor att det är nått knas på njurarna eftersom hon ändå är 2½ år och ialdrig haft problem förut.
Jag tycker bara det är grymt bra att man verkligen kollar upp barn. Har man en gång fått urinvägsinfektion eller njurbäckensinfektion så är de tlätt att få det igen. Som min kära vän Emma sa idag, "hon kanske blir ett urinbarn, istället för ett öronbarn som man hör om jämt" :-) Det får vi verkligen inte hoppas på dock! Jag är bara glad at thon börjar tillfriskna lillfian.